Varför denna blogg? Del 2

Läs del 1 här.

Resursanvändning och flaskhalsar

På senare år har fokus varit på ”snål resursanvändning”, vilket har blivit liktydigt med ”lean management”. Från att ha varit en filosofi kopplad till tillverkning inom bilindustrin tillämpas idag samma tänkande inom snart sagt alla upptänkliga områden, inklusive tjänster, t.ex. sjukvård, åldringsvård, utbildning, brottsbekämpning, skatteuppbörd, arbetsförmedling, bara för att nämna några få. Samtidigt konfronteras dessa områden med ökande eller cementerade problem, köer som bara blir längre, kunskaper som minskar, anställda som blir utbrända och kostnader som ökar, dvs lean-medicinen verkar inte ha hjälpt. Varför?

Systemtänkande

Systemtänkande är inte detsamma som ”lean”, även om det finns visst gemensamt tankegods, såsom helhetssyn. (Vad som gör denna diskussion komplicerad är att det finns olika ”lean”, men mer om det en annan gång.)

Systemtänkande är en samling metoder och verktyg för att först se helheten, dvs sammanhanget, så att man kan förstå och analysera delarna i systemet för att lösa problem. Att t.ex. optimera processer för att höja produktiviteten är en vanlig metod för att utnyttja resurser maximalt (dvs minimera kostnader), men kan på sikt ha rakt motsatt verkan genom att skapa antingen flaskhalsar eller överkapacitet — om perspektivet är för snävt.

Komplexitet gör problemlösning svår

Att verksamheter eller samhällen växer ses ofta som önskvärt, men medför även att de blir komplexare. Med komplexitet följer också att det blir svårare att överblicka hur dessa system verkligen fungerar, dvs att utvärdera och att sköta dem samt att åtgärda eventuella problem som uppstår. Ett exempel på detta är sjukvården som inte bara dras med långa köer för patienter, utan också har stora problem med t.ex. patientsäkerhet samt höga kostnader. Ett annat exempel är energisektorn där det idag råder överproduktion men där samtidigt krav på att andelen förnybar energi ökas.

Ökad komplexitet ökar alltså sårbarheten, därmed även riskerna för oönskade konsekvenser.

Ett syfte med bloggen är att visa att komplexitet är – just ”komplext” – men ändå möjligt att förstå, men förutsätter att man sätter sig in i ämnet (t.ex. processerna i verksamheten) grundligt, har konceptuell klarhet och förståelse av relevanta begrepp. Att ha erfarenhet, kunskaper och insikt i hur saker och ting fungerar och hänger ihop är naturligtvis också en förutsättning för att kunna lösa problem långsiktigt och att minimera oönskade följder. Men när komplexiteten i systemet blir för stor är det inte alltid tillräckligt att ha erfarenhet för att förstå utvecklingen. Det är här t.ex. simuleringar har visat sig användbara för att ta fram scenarier som underlag till beslut.

I del 3 skall vi titta närmare på några förutsättningar för att lösa komplexa problem.